I förra veckan var jag och Nellie i Rydöbruk för att fira min mor Inger som
fyllde år. Varje gång jag besöker Rydö kommer det upp en massa minnen. En del
minnen finns ständigt hos mig andra poppar plötsligt upp när jag besöker en
viss plats. Min kärlek till Rydöbruk som alltid varit stor ökar i korrelation
med min ålder. Ju äldre jag blir desto mer gillar jag Rydöbruk. Kanske en bidragande orsak är att jag inte längre bor där.
Jag och Nellie har under hennes
uppväxt ofta pratat om Rydö och hur det var för mig och även för
hennes äldre syskon att växa upp där. Nellie har fått höra många historier och
berättelser om Rydöbruk och alla de personer som levde där när jag var barn. Det fantastisk med Rydöbruk var att alla "udda" människor som jag kommer beskriva ändå var en del av samhället. De fanns där sida vid sida med alla andra och på något sätt accepterade av majoriteten. Kanske är detta ett resultat av att Rydö är en bruksort och som sådan alltid fått kämpa för sin existens genom nedläggningar av sulfitfabrik, spånskivefabrik, sågverksbrand m.m.
Det är många
originella människor som satt sina avtryck i Rydös historia. Även så sent som på 1960 och
70-talet när jag själv var barn och växte upp där fanns en del av dem med.. Kanske kommer även du ihåg följande personer och om du inte känner till Rydöbruk så ska du här få en liten inblick i hur det var att växa upp i ett litet brukssamhälle beläget i Nissadalens dalgång.
Ture och
Gunnar i Hålan var två bröder med oerhört tragiska uppväxt förhållande. Har för mig att de ganska tidigt blev t föräldralösa och hade en en bror som gick bort i unga år Gunnar och Ture var två
ungkarlar som lärde sig överleva på en kost bestående av Ljunglöfs Ettan, öl,
brännvin och falukorv alternativt väl kokta fläskben. Falukorv och fläskben åts
(förmodar jag) främst av tre anledningar. Billigt, lättlagat och framförallt
lättuggat. Det sistnämnda var en stor fördel då de bägge brödernas tandstatus minst
sagt lämnade en del övrigt att önska
Vi hade också Ivar-Kasper som var cyklande gårdfarihandlare.
Ständigt med en stor koffert på pakethållaren. Det ryktades om att han sålde damunderkläder.
Oklart med vilken grad av framgång. Ofta såg vi barn honom höggradigt berusad, sovandes
i något lämpligt dike med cykeln som filt. Även hann hade ett tragiskt livsöde bakom sig. Har för mig att Ivars fru en dag var ute på cykel för att göra ett ärende. Blev påkörd av en bil och dog.
|
Olas Gränd där Tyska Huset låg bakom Fredriksro som
är det röda huset till vänster i bild. |
I ”Tyskahuset” på Olas gränd bodde "Knickedicken" som var enbent
efter att ha fått ena benet avklippt i en skördetröska. Han transporterade sig
själv med det som vi ungar benämnde som en invalidmoped. Hans fru Anna var den mest underbara person man kan tänka sig. Hon satt ofta barnvakt för mig när jag var liten. När han blev för oregerlig pga av fylla brukade hon gömma hans träben.I samma hus bodde Vahlberg
som bara var en gammal alkis. Han skrämde ibland "skiten" ur oss småungar när han på
fyllan passerade lekplatsen vi ungar i kvarteret hade som samlingsplats. I Rydö fanns också Oswald som var
finne och bodde i Lahult. Eftersom han var finne var han därmed förtjust i Koskenkorva. Han gick omkring som i ett moln
bestående av lika delar cigarrök, avgaser från motorsågen och en doft av nysågad
gran.
I Våknared fanns Sixten Dahlström. En gammal sur gubbe som vi
ungar var livrädda för. Trots rädslan eller kanske just tack vare rädslan var
vi mer eller mindre tvingade att palla äpplen i just hans trädgård. Äpplena
blev av någon anledning väldigt mycket godare i kombination med en rejäl
adrenalinkick.
Vi hade Kniv-Olle som var slaktare och bodde granne med skolans
fotbollsplan. Även hans kostcirkel bestod till stora delar av öl snus och
brännvin. Likt alla andra fanns det inget ont i honom och på rasterna brukade
vi besöka honom på jobbet i Bengtssons slakteri. Inte minst under älgjakten som
var årets högtid spenderade vi skolbarn alla raster utanför slakteriet. Då
tittade vi på hur Kniv-Olle, Åke Norrman, Lars och Bo Bengtsson och en massa
andra Rydö profiler flådde inkommande nedlagda villebråd. Hastigheten per flådd älg
var hög under dagtid medan den sjönk betydligt under kvällstid. Något som högst sannolikt hade
ett klart samband med att intaget i form av öl och brännvin markant ökade ju
senare på kvällen det led.
I Fors bodde även de som i folkmun benämndes som "tattarna" vilka alltid
fascinerade oss barn. Mest för att de bröt mot de flesta normer
Jag har tidigare skrivit om Ingmar som gick två klasser över mig.
När han gick i årskurs sex körde han en Honda 750 till skolan. Men bara om det inte
regnade. När det regnade så kom han till skolan körandes i en röd Volvo kombi.Om
han alls dök upp. Lärarna såg mellan fingrarna och polisen tittade förmodligen
åt ett annat håll om de råkade möta honom på vägen.
Vi hade så många udda människor i Rydöbruk
att man skulle kunna göra en remake av filmen ”Den sista färden” med Rydö som skådeplats. Problemet är väl att människor i dag skulle anse att allt bara var påhittat av någon med väldigt livlig fantasi.
Det som var utmärkande för många av Rydös originella människor var
att de flesta var snälla människor men med mer eller mindre tragiska
livsöden. Många bar antagligen på en smärta som de försökte bota med alkohol. Något som nästan alltid lägger ytterligare sten på börda.
Under min uppväxt på sjuttiotalet var vår givna mötesplats bänken utanför Bloms Speceri & Diversehandel. Även om det då fanns ytterligare två
livsmedelsaffärer, Bengtssons Livs och Konsum, var det utanför Bloms affär som
vi ungar möttes. Bloms affär hade det mesta. Mat, godis, glass, bensin,
leksaker, presenter, sytillbehör, fällknivar m.m. Där gick man som barn drömmande omkring och suktade
efter alla begärliga prylar.
|
Bloms Speceri & Diversehandel |
Bland annat hängde vi på låset när senaste numret av Poster och Tiffany kommit med tidningsbilen. Dessa var tidningar med posters
på dåtidens idoler. Populära tidningar ända fram till det nummer då Mick Tucker i Sweet vek
ut sig naken. Kan fortfarande inte få bort den bilden från min näthinna.
Jag minns också att man hos Bloms kunde köpa Converse gymnastikskor. Har för mig att de kostade en eller ett par tior paret och att de fanns i ett ställ till vänster om glassboxen. Till skillnad från i dag så blev man retad om man
kom i ett par Converse ty det var på den tiden det mest otrendiga man kunde gå i. Några
årtionden senare gjorde Mötley Crue och
andra pudelrockare dessa skodon hippa. Men dessa rockers växte ju å andra sidan inte upp i
Rydö och kunde därmed inte heller veta att de var otrendiga.
|
Bengtssons Livs låg i denna byggnad. |
Utanför Bloms fanns något så modernt som en automat i vilken man lade i 25-50 öre eller
en krona och därefter kunde dra ut luckan och komma åt innehållet. Bland annat
kunde man köpa en cigarett, med två tändstickor och en bit avrivet plån.
Praktiskt om någon unge ville övergå till att röka riktiga ciggar istället för grässtrån.
Jag tror att många vuxna har en stark relation till sin hembygd.
Men jag tror att få har en så stark relation till hemorten som vi Rydö ungar. Någon borde skriva en bok eller ett filmmanus om hur det var att växa upp i Rydö på 1960-70-talet